Bokslut över Norrlands största industriprojekt

Maskinmontage i renseriet. Foto: Torbjörn Bergkvist

Sedan knappt ett halvår är SCA:s utbyggda massafabrik i Timrå i drift. Ännu dröjer det till 2020 innan fabriken är i full produktion, men det är nu dags att summera detta projekt som är den enskilt största industriinvesteringen i Norrland genom tiderna med en budget på 7,8 miljarder kronor. Vilka erfarenheter och lärdomar kommer SCA ta med sig i nästa stora projekt?

Nordisk Papper & Massa har pratat med Ingela Ekebro, projektdirektör för SCA Östrand, som varit med under hela resans gång från det att det första fröet för jätteprojektet såddes och fram till idag.

 

Projekt Helios, som utbyggnadsprojektet kallas, har som mål att fördubbla massakapaciteten på SCA Östrand, från 430 000 ton till 900 000 ton. Produktionslinjen för blekt barrsulfatmassa blir den största i världen. I praktiken har en helt ny fabrik byggts i anslutning till den befintliga.

Stordriftsfördelar

Stordriftsfördelar och effektiva processer ska göra mångmiljardinvesteringen lönsam på sikt. Det är den bärande tanken bakom projektet. Samma rationella filosofi går igen i Södras miljardinvesteringen i massabruket i Värö och Billerud Korsnäs investering i en ny kartongmaskin i Gruvön. Det lönar sig med storskalighet med andra ord, åtminstone tycks processindustrin vara övertygad om det.

Men storskalighet räcker inte i sig: effektiva processer är minst lika viktiga om man med det menar processer som är till exempel energieffektiva och resurssnåla, framhåller Ingela Ekebro.

Ny sodapanna

I likhet med andra stora projekt har Helios också vuxit fram under lång tid: redan när beslutet togs att bygga en ny sodapanna 2004 började man leka med tanken på att i ett slag kraftigt öka massaproduktionen.

Den nya sodapannan, som bara det var en investering på 1,7 miljarder kronor, byggdes expanderbar till dubbla produktionen genom att den förbereddes så att man vid ett senare skede skulle kunna flytta en sidovägg.

– Vi tyckte redan då att det såg lockande ut att förbereda för att bygga en fullskalefabrik, säger Ingela Ekebro.

”Bygga land”

Den första strategin gick dock ut på att stegvis bygga ut produktionen.  Det fanns dock några svåröverstigliga hinder för att överhuvudtaget expandera fabriken. Framför allt saknades tillräckligt med utrymme på fabriksområdet för många fler byggnader.

– Så ungefär samtidigt med sodapannebeslutet togs beslut att bygga land. Vi byggde en invallning då vi torrlade en bit av havskanten och använde aska och grönlutsslam som producerades i fabrikerna i Östrand och Ortviken som fyllnadsmassor. Det blev sammanlagt 9 hektar, berättar Ingela.

”Landbyggnaden” pågick i tio år, från 2004 till 2014. Där står nu det nya renseriet och den nya vedplanen.

2010-2011 togs nästa steg då man uppförde en ny, träpulvereldad mesaugn, som ersatte två oljeeldade dito. Också den överdimensionerades, liksom ett vitluftsfilter som tillkom samtidigt.

– Vi gjorde sedan en förstudie på dels fler delsteg och det fulla steget, och det visade sig att det såg lovande ut att bygga en fullstor anläggning. Delstegen blev både dyra och mindre lyckade processmässigt, säger Ingela Ekebro, som varit med under hela resans gång, först som chef för massabruket 2004.

– För mig har det varit jättehäftigt att ha fått vara med hela vägen.

Förprojektet

Förprojektet – med en budget på 44 miljoner kronor – presenterades för SCA:s ledning 2015 och det dröjde inte länge förrän formellt beslut togs att genomföra investeringen.

Med facit i hand tycker Ingela Ekebro att det var ett lyckokast att beslutet togs så tätt inpå förprojektet:

– Då hann inga människor som var med i förprojektet gå vidare i andra projekt utan vi fick behålla stommen av projektorganisationen in i genomförandefasen: de behövde ingen tid för att läsa in sig på projektet.

– Vi gick in i projektet med bra fart, konstaterar hon.

Studieobjekt

Projektorganisationen hade också förberett sig genom studieresor och samlat erfarenheter och kunskaper från andra stora projekt – också från andra branscher.

– Vi träffade folk som driver stora gruvprojekt och vindkraftsparker och hittade bra saker att ta med oss därifrån. Men inget projekt är det andra likt, slår Ingela Ekebro fast.

– Man får plocka russinen ur kakan och försöka få in så många som möjligt i sin egen verksamhet, resonerar hon.

Ett sådant studieobjekt var Södra Cells expansion i Värö, som då var i full gång, detta trots att Södra är en konkurrent till SCA.

– Från framför allt skydds- och säkerhetssidan fick vi förmånen att ta del av deras erfarenheter.

Brownfield-projekt

Helios är ett så kallade brownfield-projekt, det byggs i en redan etablerad fabrik, och det har varit avgörande för planeringen för de olika delprojektens genomförande, som är nio till antalet.

– Att driva ett stort projekt i en rullande fabrik ställer stora krav på planering och samordning, men har också haft vissa fördelar då vissa av delprojekten har kunnat starta upp etappvis, säger Ingela Ekebro.

Det har medgett tid för intrimning och eliminering av ”barnsjukdomar” allteftersom de olika delprojekten tagits i drift. Det nya renseriet startade till exempel upp redan sommaren 2017 och har länge körts med överkapacitet.

– Vi tar utrustning i drift när det är möjligt. Det är en stor skillnad mot att bygga en greenfield-anläggning, sa Håkan Wänglund, projektchef på SCA, till Nordisk Papper&Massa när projektet nått ungefär halvvägs i mitten av 2017.

Logistiken

Logistiken sätter också sina gränser för hur mycket personal som kan befinna sig samtidigt på området och hur många leveranser man kan ta emot.

– Det är en väldigt liten yta och vi har lagt ner mycket möda på tidplanen när det gäller leveranser av utrustning. ”Det här är den yta som ni får er tilldelat. Det finns inte mer utrymme på sajten”, har vi sagt till leverantörerna, säger Ingela Ekebro.

– Så vissa leverantörer har även fått hyra områden strax utanför fabriksområdet som lagerplatser. Även SCA har hyrt ytor utanför området för lagring av ny utrustning.

Som mest har 1500-2000 externa entreprenörer arbetat samtidigt på fabriken. Den ”peaken” pågick från maj 2017 och fram till sommaren 2018, när arbetet var som mest hektiskt.

Säkerhetsarbete

”Säkerheten främst!” lyder mantrat i alla industrier som kan innebära riskabla arbetsuppgifter. SCA har ställt som krav att alla externa entreprenörer som kommer till anläggningen ska ha genomgått och fått godkänt på SSG:s säkerhetsutbildning. Inklusive en lokal variant anpassad för förhållandena på just Östrand.

– På just den här fabriken har vi specifika riskområden. Vi hanterade till exempel flytande svaveldioxid som krävde speciella säkerhetsåtgärder vid ett eventuellt gasutsläpp, säger Ingela.

Då entreprenörerna har kommit från många olika länder har säkerhetsutbildningen översatts till inte mindre än 14 olika språk.

När det nu är dags att utvärdera hela projektet kan Ingela Ekebro glädja sig åt att de inte har haft några allvarliga olycksfall.

– Vi är jätteglada för det. De flesta olycksfall har berott på att man halkat, stukat sig eller skurit sig. Vi satte upp som relativt mål att ha fem olycksfall per miljon arbetstimmar och vi hamnade på 7,8 i olycksfallsfrekvens.

– Vi är inte nöjda så länge någon skadar sig på jobbet, men i många av de projekt vi besökte före beslutet hade dödsfall och riktigt allvarliga olyckor inträffat, så jag är lättad att det inte hände här, tillägger Ingela.

Erfarenhetsbank

Ingela Ekebro och hennes kollegor håller nu på att samla sina erfarenheter från Helios.

– Det finns ett stort intresse för att ta del av våra erfarenheter och vi samlar nu ihop det – vad som gick bra och vad som kunnat göras bättre – till en erfarenhetsbank inför framtiden.

Så vad kunde ha gjorts bättre?

Ingela Ekebro nämner genast inköp och arbetet kring upphandlingar som ett exempel. Det var mer krävande än hon räknat med, men hon påpekar samtidigt att de inte hamnat fel.

– Hur man lägger upp inköp och förbereder, genomför och skriver avtal är absolut något vi behöver jobba mer på. Det är otroligt många saker att tänka på när man skriver avtal så att de tolkas på rätt sätt.

Sista pusselbiten

Helios är ännu inte helt i hamn – ännu återstår en pusselbit och den rör järnvägen. SCA Östrand har som mål att öka andelen järnvägstransporter med virke till cirka 50 procent och minska lastbilstransporterna. Därför förlänger man järnvägsspåren till vedplan.

– Det var tidigare inte möjligt av logistiska skäl för då hade vi stört montaget av fiberlinjen och renseriet.

– I den gamla fabriken kunde vi ta emot sex vagnar i taget, men det innebar mycket rangering. Nu kan vi i första etappen ta emot 20 vagnar och senarer 44 vagnar. Det kommer leda till smidigare lossning, säger Ingela Ekebro.

FAKTA:

De nio delprojekten i Helios:

- renseri och vattenrening

- kokeri och fiberlinje

- sodapanna och turbiner

- indunstning

- klordioxid

- torkning och balning

- vitlutsberednng (=kausticeringen)

- gemensamma system

- driftcentral

Text: Simon Matthis