Kampen om råvarorna har kanske bara börjat

Flera analytiker förutspådde att Donald Trumps besatthet av att USA skulle vara självförsörjande på råvaror och införande av tullar på aluminium och stål bara vara ett slags undanmanöver, ett listigt spel för att flytta fokus från det som vara hans egentliga ärende. Vad det kunde vara fanns olika teorier om. Efter Trump skulle allt återgå till det tidigare normalläget, då handeln med råvaror inte var något statschefer skulle lägga sig i, förväntade sig nog också många. Så blev det nu inte. Med facit i hand framstår Trumps stora råvaruintresse som framsynt, åtminstone genom den betydelse han tillmätte råvaror i politiken.

Trumps protektionistiska råvarucentrerade politik visade sig alltså inte alls vara en parentes i historien, utan kanske början på något nytt. Vi ser det i dag i den frostiga relationen mellan Kina och Australien, där striden står kring råvarorna kol och järnmalm.  Tillgången på kritiska metaller och så kallade sällsynta jordartsmetaller som är nödvändiga för den gröna omställningen, inte minst elbilsbatterier, har också blivit storpolitik. EU:s och USA:s vilja att minska sitt beroende av Kina för dessa råvaror har knappast avtagit.  Råvaror är också vad de många industriinvesteringarna i Norrland i fossilfritt stål och batteriproduktion, som nyligen offentliggjorts, handlar om.

Samtidigt har priserna på en lång rad råvaror stigit till rekordnivåer. Vilket kräver politikens uppmärksamhet. De höga koppar- och stålpriserna riskerar att bli inflationsdrivande och även leda till stora störningar i varuhandeln. De höga stålpriserna har till exempel lett till en tredubbling av containerpriseran på mindre än ett år.

Vedråvaran följer samma mönster som andra råvaror. Den senaste tidens ökade efterfrågan på skogsindustrins produkter har lett till stigande priser på bred front, alltifrån sågade trävaror till förpackningsmaterial.  Vart ska det sluta? I framtiden kan flera användningsområden för vedråvaran bli aktuella, till exempel stål- och betongindustrin genom ambitionerna att klimatanpassa produktionsprocesser. Vedråvaran kan till och med bli en bristvara, vilket den redan är i Kina sedan man i början av året förbjöd all import av returfiber. Där satsas nu stort på bambuplantager. Bambun levereras sedan till pappersbruk där den används för att producera mjukpapper, vilket du kan mer om i en artikel i det här numret av Nordisk Papper & Massa.

Trevlig läsning!

Simon Matthis