Vindkraften är ingen ”quick fix” på klimatfrågan

Klimatfrågan är tveklöst en av vår tids mest angelägna, om det råder bred konsensus. När det gäller medlen - de föreslagna lösningarna - är oenigheten som bekant stor. Allt fler tycks dock tro att en ”quick fix” skulle vara att fylla Europas skogar och kustområden med vindkraftverk, eventuellt kompletterade med storskaliga solkraftparker. Alla är dock inte lika övertygade om vindkraftens allena saliggörande kraft, men även bland de klentrogna verkar vindkraftsindustrins reklamkampanjer ha gjort starkt intryck. De får hursomhelst i huvudsak stå oemotsagda.

Ett slags uppgivenhet tycks också breda ut sig, för även om många nog i tysthet knyter näven – nej, vindkraften inte är den enda lösningen på klimatfrågan, inte ens den bästa eller mest lämpliga med hänsyn till det akuta läget för klimatet - är det få som vågar säga något annat för att inte bli idiotförklarade. Den kritik som ändå förekommer brukar ta fasta på vindkraftens negativa koldioxidavtryck i byggskedet, det vill säga att det går åt kolossola mängder stål och betong för att montera ihop vindsnurrorna, deras fundament och all tillhörande infrastruktur. Att vindkraften är notoriskt leveransosäker som kraftkälla, har begränsad livslängd, förstör naturupplevelsen och stör fågellivet, brukar också noteras.

Vad som mer sällan uppmärksammas i debatten är att vindkraften är en stor tillverkningsindustri i flera EU-länder. Danska Vestas räknas just nu som världens största vindkraftstillverkare. Spansk-tyska Siemens-Gamesa hamnar på en god andraplats. Nordex från Tyskland finns också med bland de tio största vindturbintillverkarna i världen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att anta att dessa länders politiker gärna ser stimulanspaket (delvis betalade av andra länders skattebetalare) för denna miljardindustri som säkrar jobb och skatteintäkter på hemmaplan. Det blir ju rejält klirr i kassan för dessa danska, tyska och spanska företag när EU nu ska sjösätta sina gigantiska vindkraftsplaner. Världens mest ambitiösa satsningar på sol- och vindkraft, talas det om. Om EU:s löften blir verklighet ska det blir 25 gånger mer havsbaserad vindkraft än dagens nivå. Det finns ingen hejd på hur mycket vindkraft EU vill strössla över Europas karta, som ett gigantiskt plockepinn.

Det är synd att den för Sverige så viktiga skogsindustrin inte har lika mäktiga tillskyndare inom EU-kommissionen. Samma klimatpaket som ska hjälpa vindkraften (som om den inte kan stå på egna ben) riskerar att stjälpa skogsindustrin då EU helst ser att skogen ska stå kvar orörd och agera koldioxidsänka. Men skogsindustrin bidrar också till att minska växthusgaserna – på ett helt annat sätt än vindkraften. Genom substitution, ersättning av fossilbaserade material med fossilfria. I ett intressant inspel i klimatdebatten skriver Skogsindustrierna att EU:s mål för ökad kolinlagring i skogen är ineffektiv och kortsiktig. Genom substitutionspolitik utnyttjas i stället skogens fulla potential i klimatarbetet både på kort och lång sikt, slår Skogsindustrierna fast. Det är argument som både EU-kommissionen och våra politiker, som värnar om svenska industrinäringar och arbetstillfällen, borde lyssna till.

Trevlig läsning,

Simon Matthis