Text: Simon Matthis
Finska Metsä Groups pilotanläggning för koldioxidavskiljning vid Rauma massafabrik i Finland har nu gått in i testfasen.
– Just nu är vi i pilotfasen i Rauma med en mobil testenhet som tagit fram i samarbete med Andritz. Den har vi kört från midsommar och ska fortsätta köra fram till november i år, berättar Kaija Pehu-Lehtonen, SVP Business Development och chef för Metsä Groups projekt för koldioxidavskiljning, för Nordisk Papper & Massa.
Många etapper återstår innan det kan blir aktuellt att slå på stort och satsa på tekniken i industriell skala. Efter pilotfasen kan nästa steg bli att uppföra en demonstrationsanläggning, men något beslut har inte fattats än.
– Marknaden är inte mogen än. Därför måste vi gå vidare stegvis, poängterar Kaija Pehu-Lehtonen.
Kaija Pehu-Lehtonen, SVP Business Development och chef för Metsä Groups projekt för koldioxidavskiljning. Foto: Metsä Group
En nyckelfråga för Metsä Group är huruvida de lyckas hitta en stor avnämarmarknad för den separerade koldioxiden. Några planer på att lagra koldioxiden har man nämligen inte.
– Det blir för långt och kostsamt att transportera den till lagringsplatser, säger Kaija Pehu-Lehtonen, som betonar att det finns två perspektiv på koldioxidinfångning: koldioxidinfångning och användning (Carbon Capture and Utilisation) och koldioxidinfångning och lagring (Carbon Capture Storage, förkortat CCS). För Metsä Group är bara det första alternativet som är aktuellt.
Lukrativ sidoström
I Rauma massabruk på finska västkusten, där piloten är placerad, produceras barrmassa, omkring 650 000 ton om året. Massan går till produktion av förpacknings- och magasinpapper bland annat.
Metsä Group framhåller också att Rauma har en självförsörjningsgrad på el på 180 procent, vilket betyder att bruket har ett elöverskott som kan säljas som en biprodukt till massaproduktionen.
I framtiden kanske även rökgaserna, åtminstone koldioxiden, kan bli en lukrativ sidoström för verksamheten. Men det är som sagt många steg dit och även om pilotanläggningen förlagts i Rauma bruk, är kanske den mest sannolika kandidaten för en storskalig anläggning Kemi bruk i norra Finland, ”det största träförädlingsbruk på norra halvklotet” som Metsä Group kallar det.
”Ökar inte vedanvändningen”
Biogen koldioxid är en outnyttjad sidoström från massafabriker som skulle kunna öppna upp en helt ny, kemisk industri både i Sverige och Finland.
Enligt Metsä Group skulle materialet kunna användas som råvara – till exempel inom kemi- och bränsleindustrin – eller fungera som en ersättning för fossilbaserade råvaror. ”Koldioxidavskiljning ökar inte vedanvändningen vid massafabriken och undergräver inte heller produktionseffektiviteten”, argumenterar bolaget vidare.
Rökgaser från massabruk
Pilotanläggningen i Rauma bygger på befintlig teknik, men det finns inga tidigare koldioxidinfångningsanläggningar i massafabriker. Vilket kan vara en teknisk utmaning i sig.
Är rökgaserna från massafabriker speciella?
– Nej, men det finns inga referensstudier från massabruk, utan bara från kolkraftverk. Och vi vill vara säkra på vår sak och veta som måste göras, säger Kaija Pehu-Lehtonen.
På bilden Rockhammars bruk i Sverige. Om Metsä Group fortsätter sitt koldioxidinfångningsprojekt kan de bli först i världen med det inom massaindustrin. Foto: Simon Matthis
Därför kommer bolaget under hösten genomför olika tekniska tester, då olika driftsmodeller kopplat till energiförbrukning och mängden avskild koldioxid kommer att prövas. Pilotperioden ska också ge besked om behovet av rökgasrening och slutproduktens kvalitet.
– Då får vi se om vi kommer att behöva någon mer utrustning eller om vi ska plocka bort enheter, säger Kaija Pehu-Lehtonen som tillägger att hittills verkar tekniken fungera bra.
Marknaden – ett stort frågetecken
Har ni haft några överraskningar hittills under testperioden?
– Nej, vi har inte haft några överraskningar. Det har fungerat mycket bra.
Men även om man lyckas lösa alla tekniska knutar återstår kanske den största utmaningen: finns det någon marknad för biogen koldioxid?
– Viktigast är att ta reda på om någon vill köpa det av oss, för vi kommer inte leverera det till bakgården, säger Kaija Pehu Lehtonen.
”Investeringarna relaterade till koldioxidinfångning är stora och marknaden underutvecklad. Dessutom är värdekedjorna från råmaterial till färdiga produkter ofta nya och komplexa”, resoneraer Pehu-Lehtonen i ett pressmeddelande.
Hon räknar upp en rad potentiella produkter som man kan göra med koldioxid som insatsvara, till exempel olika plaster, men det mest intressanta användningsområdet är enligt henne e-bränslen. E-bränslen eller elektrobränslen är syntetiska bränslen som produceras genom att kombinera vätgas från elektrolys med koldioxid.
– Det är det främsta användningsområdet för med det kommer incitament för kunderna i from att lagstiftning, så där finns en trigger.
Pehu-Lehtonen tror att potentiella kunder i framtiden kommer att vilja ha den avskilda koldioxiden i flytande form, ungefär som flytande naturgas (LNG).
– Det är lättare att transportera den så.
Pehu-Lehtonen säger att de har kontakt med potentiella kunder, men vill inte gå in på vare sig vilka de är eller hur många.
Beroende av investeringsstöd
Genom sin utvecklingsverksamhet vill Metsä Group kratta manegen för en marknaden för koldioxid. ”Marknadsutvecklingen är dock också beroende av reglering på EU-nivå och nationell nivå, samt av investeringsstöd för den gröna omställningen”, skriver Metsä.
I en artikel om testpiloten i Rauma skriver branschmediet Carbon Herald att Finland testar koldioxidinfångning inom en rad olika industrier, alltifrån energi- till cementindustrin.
”Medan det politiska ramverket fortfarande är oklart förväntas statligt stöd bli avgörande för att skala upp projekt bortom pilotfasen, där Metsäs ansträngningar kommer med ett momentum för andets framväxande landskap för koldioxidavskiljning”.
Demoanläggning
Som en del av pilotprojektet undersöker Metsä Group också möjligheten för en storskalig demonstrationsanläggning för koldioxidavskiljning i Rauma.
Den årliga kapaciteten för en demoanläggning skulle bli 30 000 till 100 000 ton avskild koldioxid, vilket är mer än hundra gånger mer än pilotanläggningens. Inget beslut har dock fattats om projektet eller demoanläggningens placering.
