Gröna intressen i luven på varandra

Allt oftare hamnar gröna intressen i konflikt med varandra, vilket i och för sig kan vara i sin ordning då olika miljöhänsyn kan vara motstridiga. För en oinitierad kan det dock ibland bli knepigt att förstå vad som står på spel, vad som döljer sig bakom nomenklaturen. I energidebatten är till exempel det ”fossilfria” alternativet i luven på det ”förnybara”, men det är inga hårklyverier det handlar om utan vad frågan gäller är om man vill att kärnkraft (det fossilfria alternativet) ska ingå i Sveriges energimix i framtiden eller ej.

Nu tycks alla aktörer vilja positionera sig som det grönaste och hållbaraste alternativ, gärna i företagsnamnet. Nästan komiskt tydligt blir det i den kraftmätning som nu utspelar sig i Stilla havet mellan Hawaii och Kalifornien. Där ligger två fartyg på svaj - båda med ”green” i namnet - och spänner ögonen i varandra. Greenpeace och Deep Green. Det sistnämnda tycker att det är en genialisk idé att utvinna metaller från havsbotten, särskilt då sådana som kommer att behövas i den gröna energiomställningen. Men allt fler sluter upp bakom Greenpeace, senast Google och biltillverkare som BMW och Volvo, och tycker att djuphavsbaserad gruvbrytning är ett otyg som bör förbjudas innan det ens finns på kartan.

Skogen har nu också blivit en tummelplats för miljöpolitiska utspel, där olika sidor använder miljö- klimat- och hållbarhetsargument som slagträn i en allt snårigare debatt. Ska skogen brukas eller bara vårdas, är knäckfrågan.

För skogsnäringen är det mycket som står på spel om EU-kommissionen får sin vilja igenom. Enligt den så kallade taxonomin, som kommissionen nyligen presenterat, kommer svenskt skogsbruk i sin nuvarande form klassificeras som icke-hållbart. Det är ett stort bakslag för både Finland och Sverige, i princip de enda länderna i EU som bedriver storskaligt skogsbruk. Taxonomin kan vara förödande för skogsindustrins möjligheter att få finansiering för fortsatt utveckling.

Det enda EU-kommissionen verkar ha för ögonen, förutom att bevara den biologiska mångfalden, är att skogen ska stå och växa i orört skick och agera koldioxidsänka – allt annat klassas som ohållbart skogsbruk. Det är visserligen en vällovlig ambition att vilja skydda den biologiska mångfalden i skogen, men utan att förringa de höga naturvärdena i svenska skogar är det ändå värt att notera att den överlägset största artrikedomen per kvadratkilometer finns i tropiska skogar och det är dem EU-kommissionen borde lägga allt sitt krut på att bevara.  

Vad EU-kommissionen också helt blundar för är skogens viktiga bidrag till den gröna omställningen som råvara till exempelvis fossilfria förpackningar.

Simon Matthis