Artskyddet ställer till problem för svenska skogsägare. ”Allt fler ställs inför omfattande utredningskrav, långdragna domstolsprocesser och i vissa fall totalförbud mot brukande – utan rätt till ersättning”, skriver Ida Nyberg, äganderättsjurist på Norra Skog i en opinionsartikel på företagets hemsida.
Enligt Norra Skog har överklagandena ökat kraftigt. ”Människor som i generationer brukat sin mark tvingas plötsligt försvara sig i domstol, mot miljöorganisationer som hävdar att de begår miljöbrott”, skriver Nyberg som menar att arbetsordningen är ”absurd”. För många ser den ut så här, enligt henne:
”1. Utredningskrav. Markägaren förväntas själv inventera eller bevisa frånvaro av fridlysta arter – ibland arter som kräver specialistkunskap eller bara kan upptäckas under vissa veckor per år.
2. Förbud och dispens. Om Skogsstyrelsen förbjuder avverkning krävs dispens hos länsstyrelsen – något som nästan aldrig beviljas, men kan ta upp till två år.
3. Stäm staten. För att få ersättning måste markägaren själv stämma staten i domstol, med hög ekonomisk risk och flera år lång process.”
”Detta är inte ett rättssäkert system. Det är ett rättsövergrepp”, rasar Nyberg.
Hon menar att problemet inte ligger hos domstolarna eller myndigheter, som bara tillämpar de regler som finns. ”Det är juridiken som brister och som lägger krokben för allt sunt förnuft. När lagstiftningen är otydlig och illa anpassad till verkligheten fylls tomrummen med tolkningar”.
Artikelförfattaren ser skogspropositionen, som nu ligger på bordet, som något positivt då den innehåller ”viktiga delar för ökad förutsägbarhet”.
”Men sak är helt avgörande: ersättningspropositionen”, som beskrivs som en ”hygienfråga”.
”Det handlar inte om att skogsägare vill ha ersättning. Majoriteten vill bruka sin skog – precis som generationerna före dem. Men om staten förbjuder brukande måste ersättning utgå. Det är inte en politisk fråga. Det är en rättsstatlig princip skyddad i både grundlag och Europakonventionen”.
Nyberg tror också att ersättningsrätten kan skapa ”nödvändiga incitament”.
”Just nu står enskilda skogsägare kostnaden för samhällets intresse av att skydda arter. Om samhället själv måste stå för kostnaden kommer tydligare prioriteringar behöva göras.”
