Text: Simon Matthis
Startupbolaget Lixea, som sedan några år tillbaka driver en pilotanläggning i Bäckhammar, planerar att börja tillverka massa i stor skala med en helt ny process. Marcus Elmer, kommersiellt ansvarig för Lixeas pilotanläggning, beskriver det som ingenting mindre än tredje generationens storskaliga massaprocess – efter sulfit- och sulfatmetoden.
Nästa steg för bolaget är att etablera en demonstrationsanläggning med planerad produktionsstart 2028.
Till skillnad från traditionella massaprocesser utvinner Lixea cellulosa med jonvätskor, vilket även tar vara på lignin och hemicellulosa från råvaran.
Jonvätskor, även kända som flytande salter, är enligt Lixea ”säkra att hantera och lätta att återvinna”. Bolagets egenutvecklade jonvätska ”är termiskt stabil och syntetiseras enkelt från lättillgängliga kemikalier, vilket eliminerar de traditionellt oöverkomliga höga produktionskostnaderna”.
Fler råvaruströmmar
Marcus Elmer berättar att jonvätskor har en ”hel rad spännande egenskaper”.
– De är bra på att lösa upp lignin, och lösa upp och bryta ned hemicellulosa och lignin och kvar blir cellulosa.
Uppfinningen öppnar för att ta vara på fler råvaruströmmar eftersom man med samma process kan bearbeta halm, träflis, barr- och lövved, restprodukter från jordbruket, bagass med mera. Det gör tekniken intressant även utanför Norden, där det är vanligare med annan växtlighet än skog.
– Det finns stora fördelar med att ha en flexibel råvara, säger Marcus Elmer.
Fokus på textilier
Men närmast ligger fokus på att producera en ren cellulosa, som lämpar sig för att tillverkning av textilmassa.
– Hittills har vi spunnit textil i kiloskala och nästa steg är att skala upp det i kilotonskala.
Marcus hävdar att textilmassa är en mer högvärdig produkt än pappersmassa.
– Ja, det ligger högre upp i värdekedjan än pappersmassa.
Han hoppas förstås att de inte ska gå samma öde till mötes som textilåtervinningsföretaget Renewcell, startupbolaget som gick i konkurs häromåret då de av olika skäl misslyckades med att skala upp sin affärsidé. Men Marcus förnekar dock inte att det finns vissa likheter - ”uppskalningsscenariot är väldigt likt”, säger han.
Svårt hitta investerare
Lixea har inte kommit så långt som att industrialisera processen, dit är det fortfarande många steg. Marcus betonar att en svår utmaning att hitta investerare.
– Tyvärr tar det lång det att skala upp processen, vilket gör det svårt att hitta investerare. Vi söker efter investerare som kan vänta fem till tio år, men de flesta vill tjäna på sina investeringar redan efter två år och det är alldeles för kort tid, säger Marcus Elmer som för samtal med ”ganska många” investerare. Lixea har dessutom fått stöd från EU-kommissionen med 220 miljoner kronor.
Nu tittar man på att bygga en kommersiell demonstrationsanläggning, som kan komma att ligga antingen i Sverige eller i Slovakien. Det är ännu inte bestämt.
Halm skulle kunna användas som råvara i processen. Bild©2005 Hans Andersen/Wikimedia Commons
Bakgrunden
Bakgrunden till Lixea är ovanlig för ett svenskt startupbolag. Bolaget grundades vid universitetet Imperial College i London av forskare med jonvätskor som specialitet. Efter att ha uppnått framgångsrika forskningsresultat började man se sig om för att skala upp tekniken från labbmiljö till pilotanläggningen.
Enligt Marcus fastnade de för Värmland eftersom det här finns stor kompetens inom massateknik.
– Det var i Värmland sulfatprocessen först utvecklades och spred sig över världen. Grundarna tyckte det här var ett väldigt bra ställe att skala upp på, säger han.
Någon tidigare koppling mellan London-universitetet och Värmland fanns inte, bedyrar Marcus Elmer.
I närområdet är flera storbolag som Stora Enso, Billerud och Nordic Paper verksamma och bara i lilla Bäckhammar finns Nordic Papers massabruk och LignoCity. Till Paper Province, där Lixea är medlem, säger Marcus Ellmer att de ”snabbt blivit en del av ett starkt nätverk med global räckvidd”. Hittills har Lixea av sju medarbetare, varav de flesta kemister och kemiingenjörer.
I Bäckhammar utanför Kristinehamn där Lixeas pilotanläggning ligger också Nordic Papers massabruk. Foto: Janee/Wikimedia Commons
Massabruk utan skorsten
Ett storskaligt, kommersiellt massabruk med Lixeas teknik skulle i stora drag påminna om ett traditionellt massabruk.
– Det påminner om ett traditionellt massabruk med indunstning och fiberfiltrering, men kokeriet är annorlunda och där finns ingen sodapanna. Vi eldar inte upp ligninet.
– När jag ska förklara för mina barn vad jag jobbar med - de tror att jag jobbar med datorer - säger jag när vi åker förbi ett massabruk att det är sådant här pappa gör – men utan skorstenar och utan att det luktar illa. Det säger jag för att sammanfatta det.
Om Lixea:
Grundat 2017 i London.
Driver en pilotanläggning i Bäckhammar utanför Kristinehamn.
Lixea har utvecklat en biomassafraktioneringsprocess med hjälp av billiga jonvätskor som gör det möjligt att separera komponenterna i träavfall och jordbruksrester till cellulosa, lignin och andra biprodukter som furfural och ättiksyra.
