Ny forskning från SLU och vid Silvermuseets forskningsinstitut INSARC visar att fjälldalar som kalhöggs för 1 000 år sedan har fortfarande inte återbeskogats, trots att klimatet blivit varmare visar ny studie.
Huggningar av fjällbjörk i en zon närmast kalfjället för byggnadsvirke och brännved ledde till avskogning under perioden 800 till 1100 e. Kr. och skogen har fortfarande inte kommit tillbaka 1000 år senare. Det visar en ny studie genomförd av forskare verksamma vid SLU i Umeå och vid vid Silvermuseets forskningsinstitut INSARC i Arjeplog.
Modelleringar visar att avskogningen kring boplatserna bara tog några hundra år och kunde endast ske ifall de utnyttjades längre perioder under höst, vinter och vår då vedbehovet var som störst. Enbart sommarboende påverkade inte skogstillståndet nämnvärt.
Då områdena avskogats och vedbristen var ett faktum övergavs boplatserna. I de fall bosättningarna låg på plana sedimentterrasser har effekterna dessutom blivit bestående. Detta beror på att avskogningen efterföljdes av flera faktorer där ett kallare klimat, en begränsad naturlig föryngring av fjällbjörk, en näringsutarmning av marken samt ett fortsatt lågintensivt utnyttjande av områdena har samverkat under lång tid. Dessa marker är helt enkelt för näringsfattiga för att kunna beskogas av fjällbjörk idag fastän klimatet blivit varmare.
Resultaten visar tydligt hur känsliga fjällens ekosystem är för störningar och att effekterna kan finnas kvar under väldigt lång tid, skriver SLU i ett pressmeddelande.
Studien publiceras i tidskriften Ambio.
