Två finländska domstolar har kommit fram till helt olika slutsatser i en uppmärksammad tvist om löneutbetalningar under de politiska strejkerna våren 2024. Medan UPM slipper betala ersättning till berörda arbetstagare har Stora Enso ålagts att betala ut de löner som innehållits.
Skillnaden i domarna skapar osäkerhet kring hur arbetsrätten ska tolkas när anställda påverkas av strejker som deras eget fackförbund inte deltar i.
UPM-arbetare fick avslag
Tvisten gäller anställda vid UPM-fabriken i Kuusankoski i Kouvola. Under de omfattande politiska strejkerna i mars 2024 stoppade bolaget produktionen och avbröt löneutbetalningarna.
De berörda arbetstagarna tillhörde dock pappersarbetarfacket, som inte deltog i strejkerna.
Arbetstagarna krävde senare ersättning för de uteblivna lönerna, men deras talan avvisades av Kymmenedalens tingsrätt.
Stora Enso tvingas betala
Vid Stora Ensos anläggning i Uleåborg uppstod en nästan identisk situation. Även där stoppades löneutbetalningarna till arbetstagare som stod utanför strejken.
Men Uleåborgs tingsrätt gjorde en helt annan bedömning och gav de anställda rätt. Domstolen slog fast att bolaget måste betala de uteblivna lönerna.
Att två liknande fall har lett till så olika utgångar är ovanligt och väcker frågor om rättsläget.
Professor Pekar på olika lagtolkningar
Enligt arbetsrättsprofessorn emeritus Seppo Koskinen handlar skillnaderna främst om hur domstolarna har tolkat kopplingen mellan strejkernas syfte och de arbetstagare som inte deltog i konflikten.
Koskinen har lämnat expertutlåtanden i båda processerna.
UPM argumenterade för att strejkernas mål ändå påverkade pappersarbetarnas framtida arbetsvillkor och att det därför fanns ett så kallat beroendeförhållande mellan strejken och de anställda.
Enligt finsk arbetsrätt är arbetsgivaren normalt skyldig att betala lön under högst sju dagar om arbetstagarna inte har någon direkt koppling till den pågående arbetskonflikten.
Olika syn på strejkernas konsekvenser
De politiska strejkerna riktades bland annat mot regeringens arbetsmarknadsreformer, frågor om lokala kollektivavtal och regler kring kollektivavtalens allmängiltighet.
Uleåborgs tingsrätt ansåg att dessa frågor var av allmän politisk karaktär och inte hade någon konkret påverkan på de aktuella arbetstagarna.
Kymmenedalens tingsrätt gjorde däremot bedömningen att förändringar i arbetslagstiftningen också kan påverka pappersarbetarnas framtida arbetsvillkor och därför skapade ett beroendeförhållande mellan strejken och de berörda arbetstagarna.
En annan skillnad var att Uleåborgs tingsrätt tog hänsyn till att pappersarbetarfacket varken hade organiserat eller stött strejkerna. Den omständigheten fick däremot ingen avgörande betydelse i domen mot UPM.
Kan hamna i hovrätten
Koskinen beskriver tvisten som unik i finländsk arbetsrätt.
Enligt honom har motsvarande konflikter kring politiska strejker och löneansvar inte tidigare prövats i domstol.
Om målen överklagas kan hovrätterna få i uppgift att skapa större rättslig tydlighet. Men det är långt ifrån säkert att även högre instanser kommer att göra samma bedömning.
Därmed riskerar osäkerheten att bestå för både arbetsgivare och arbetstagare när framtida politiska strejker påverkar verksamheter där anställda själva inte deltar i konflikten.
Bakgrund till konflikten
- Under våren 2024 genomfördes omfattande politiska strejker i Finland.
- Flera industriföretag tvingades begränsa eller stoppa sin verksamhet.
- Pappersarbetarfacket deltog inte i strejkerna.
- Trots detta stoppades löneutbetalningar vid vissa fabriker.
Domstolarnas slutsatser
- Kymmenedalens tingsrätt gav UPM rätt.
- Uleåborgs tingsrätt gav arbetstagarna rätt mot Stora Enso.
- Båda fallen gäller liknande omständigheter men med olika juridiska tolkningar.
Källa: Yle, 2026.
