Isbergsproblemet för slutenergianvändning i svensk industri

Foto: Linköpings universitet
Isbergsproblemet för slutenergianvändning i svensk industri. Grafik: Linköpings universitet

Ungefär en tredjedel av energin i Sverige används för produktion inom industrin, där ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor andel av industrins energianvändning. Men vet vi verkligen var energin de facto används i industrin?

Sedan 2018 har forskargrupp vid Linköpings universitet arbetat med ett projekt benämnt Carbonstruct, vars syfte har varit att ta reda på just det. Nyligen hölls slutkonferens för att presentera resultat. 

För att kunna hitta var den största potentialen för energieffektivisering tillika minskning av direkta och indirekta CO2 utsläpp behövs en analys på detaljnivå, men tillgängligheten på data på mer detaljerad nivå är svårtillgänglig och idag väldigt tidskrävande att ta fram, enligt forskargruppen.

Isbergsproblemet

Avsaknaden av kunskap om slutenergianvändning på mer detaljerad nivå än för hela anläggningar beskrivs som ”isbergsproblemet”, det vill säga att den största delen av energianvändningen inte kartläggs mer detaljerat än för hela anläggningar.  

— Behovet av en utveckling av datakategorisering, både avseende industriell slutenergianvändning, typ av energibärare och energieffektiviseringsåtgärder, är stort, säger Patrik Thollander, projektledare och professor vid avdelningen energisystem, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet.

Projektets mål har varit att klassificera processerna efter olika nivåer och efter olika energibärare samt påvisa koldioxidutsläpp i dessa processer. Resultatet blev ett detaljerad processträd för varje studerad bransch. I forskningsprojektet har följande branscher studerats: massa- och pappersindustrin, järn- och stålindustrin, och kemisk industri, livsmedelsindustrin, verkstadsindustrin, trävaruindustrin och aluminiumindustrin.

Svårigheter med nyckeltal och benchmarking

Forskarna framhåller att även nyckeltal baserade på energianvändning och indirekta koldioxidutsläpp på processnivå i vissa fall kan bidra till förbättrad kunskap om i vilka industriella processer den största potentialen för energieffektivisering och minskning av växthusgasutsläpp finns.

Projektet har påvisat behovet, men även svårigheterna, med att bedriva benchmarking av tillgängliga energinyckeltal.

— Svårigheterna ligger i att många företag är helt unika i sitt slag, både nationellt och internationellt, både avseende produktionen, men även dess produkter. Detta gör att benchmarking mellan sådana anläggningar i sådana fall är svårt eller omöjligt.

— Vi kom fram till att många företag, även från de mest energiintensiva branscherna i Sverige, inte följer upp energianvändningen mer än på anläggningsnivå, säger Patrik Thollander.

Styrmedel för energieffektivisering

En annan viktig slutsats är enligt forskarna att nuvarande styrmedel inte till fullo adresserar de utmaningar som företagen står inför avseende energieffektivisering och minskning av koldioxidutsläppen. Energikartläggning som idag är lagstadgad för stora företag i Sverige och EU, föreslår förbättringar i de så kallade stödprocesserna. För vissa branscher är energianvändningen i dessa stödprocesser bara ett fåtal procent av den totala energianvändningen, vilket visar på behovet av nya, mer riktade styrmedel för att stötta industrin i omställningsarbetet.