Kolförrådet är större i mer intensivt brukade skogar, till exempel i Skandinavien, medan det är ganska oförändrat i mindre brukade skogar, i exempelvis Kanada eller Ryssland. Det framgår av en stor jämförande studie som tagits av 25 forskare från sex olika länder.
I år publicerade Skogsstyrelsen den internationella forskningsrapporten ”Sustainable boreal forest management – challenges and opportunities for climate change mitigation”. Det är en jämförande studie om kolinbindning i boreala skogar i Kanada, Norge, Sverige, Finland, Ryssland och Alaska i USA. Med syfte att kartlägga hur kolbalanserna skiljer sig mellan obrukade och brukade boreala skogar, har 25 forskare analyserat inrapporterade data till FN:s klimatorgan, UNFCCC under åren 1990–2017. Länder med mindre intensivt skogsbruk såsom Alaska, Kanada och Ryssland jämfördes med Sverige, Norge och Finland som har ett relativt intensivt skogsbruk.
Studien visar att samtidigt som skördarna ökade under perioden 1990–2017 i länderna med mer intensivt skogsbruk, så ökade även kolförrådet i träden i genomsnitt med 35 procent. I länderna med mindre intensivt skogsbruk var förändringarna mycket mindre, några få procent plus eller minus.
En stor del av skogens kolförråd lagras i marken. Studien visar att kolförrådet i mineraljordar i mer intensivt brukade skogar ökar dubbelt så snabbt jämfört med skogar i länder med mindre intensivt skogsbruk. Däremot sker förluster från dikade torvmarker, såsom utsläpp av metan och lustgas. Enligt forskarna i rapporten är svenska skogsmarker trots detta en sänka för koldioxid.
De stora skillnaderna i kolupptag mellan brukade och obrukade skogar menar forskargruppen beror på den höga tillväxten i brukade skogar som i genomsnitt är yngre. Enligt Norra Skog är en annan viktig orsak att det brinner minst 50 gånger mer i de mindre intensivt brukade skogarna, vilket innebär stora förluster av kol.