Svepande kritik av EU, gärna med fokus på Bryssels detaljstyrning av futiliteter, har med råge passerat sitt bäst-före-datum - så här exakt 30 år efter Sveriges inträde i EU. Dessutom skjuter sådan kritik ofta mot öppet mål, då ingen ju tar EU-byråkratin i försvar, inte ens deras egna representanter, som nu också blivit duktiga på att idka självkritik. Det förtjänar också att påpekas att för ett litet exportberoende land som Sverige överväger fördelarna med EU-medlemskapet nackdelarna - och möjligheten att bo, arbeta och få sjukvård var man vill inom EU ska inte heller underskattas. Något Swexit hittar iallafall ingen anhängare hos undertecknad.
Med det sagt, finns goda skäl att kritisera systemet inifrån, särskilt när det missgynnar svenska intressen och särskilt då exportnäringar. Det gäller inte minst skogsindustrin, som starka krafter inom EU vill slå undan benen på genom att stora skogsarealer avsätts som så kallade kolsänkor (av tvivelaktigt värde då det är de uppväxande träden som lagrar mest koldioxid, inte gammal och fullvuxen skog, förutom att substitutionseffekten uteblir när skogen inte längre brukas).
Nu har skogsindustrin fått ett annat problem på halsen, den här gången orsakat EU:s utsläppshandelssystem.
Den svenska massa- och pappersindustrin har nämligen varit för bra på att minska sina utsläpp av växthusgaser. På det går de nu back miljarder - 1,3 miljarder kronor årligen för att vara exakt. Ja, ni hörde rätt. Så absurt är systemet med utsläppsrätter uppbyggt.
– Nu tappar vi flera hundra miljoner kronor på att släppa ut för lite. Det är ju en fascinerande verklighet för en som arbetat med energi, miljö och klimatförbättringar hela livet, säger Johan Tavast, energiansvarig på pappersjätten Billerud, till Affärsvärlden.
Så många som 25 av Sveriges totalt 45 pappers- och massabruk förlorar sin tilldelning av gratis utsläppsrätter. De kan därmed inte sälja dem vidare. Konsekvensen blir att de ”oanvända” utsläppsrätterna (från dem som presterat bäst men uteslutits ur systemet) överförs till EU-kommissionen och sedan delas ut till företag med större utsläpp.
På vilket sätt värnar ett sådant system miljön och klimatmålen?
Kanske finns en underliggande orsak till EU-kommissionens till synes avoga inställning till massa-, pappers- och skogsindustrin.
Det talas vitt och brett om vikten av fossilfria material och alla vill stämma in i den lovsången - EU tar gärna själva åt sig äran av att Europa kommit längst i att ersätta med papper och kartong i förpackningar. Men menar de verkligen allvar? En som tittat närmare på EU:s livsmedels- och förpackningsstrategier är irländaren Eamonn Bates, som har mer än 30 års erfarenhet som lobbyist i Bryssel. Han har identifierat ett antal ”källor till obehag” för förpackningsindustrin, något han lade ut texten om som ”key-note”-talare på konferensen The International Fibre Moulding and Paper Forming Conference 2025 (IFPC), som arrangerades i Stockholm nyligen.
Bakom det fagra talat om nettonollmål – något som man skulle kunna tro gynnar fossilfria alternativ – kommer EU att kräva att konsumentmarknaden för förpackningar minskar med 12 procent fram till 2030 jämfört med nivån 2016. Vill EU alltså att industrin minskar produktionskapaciteten av fiberbaserat förpackningsmaterial, kan man med fog fråga sig.
– De talar förstås inte högt om det, men beslutsfattarna säger att återvinning inte kommer att räcka till, sade Eamonn Bates som kunde visa en skrivelse där det, svart på vitt, står att medlemsstaterna måste införa ”ambitiösa och ihållande marknadskonsumtionsminskningar”. Med en sådan vän behöver förpackningsindustrin knappast några fiender.
Samtidigt kan massa- och pappersindustrin snart ha benådats med en ny stapelvara i form av formgjuten massa, som just är bäst lämpad för tillverkning av förpackningar och engångsartiklar, där den ersätter plast. Nu - mer än 100 efter att den första äggkartongen tillverkad av formpressad massa såg dagens ljus – står tekniken inför ett större genombrott. Men fortfarande är dess marknadsandel blygsamma tre procent, i nivå med säck- och kraftpapper, där kartong och wellpapp är de helt dominerande segmenten. Men enligt en färsk studie från Afry har formpressad massa störst tillväxtpotential på marknaden för fiberbaserade förpackningsmaterial.
Trevlig läsning,
Simon Matthis
