Ett kalhygge binder mer koldioxid än det ger ifrån sig redan inom tio år efter en avverkning. Det visar en studie från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
– Vi kan inte se spår av det som har kallats koldioxidbomb efter en avverkning, säger forskaren Matthias Peichl, i ett pressmeddelande.
Skogarna i det norra barrskogsbältet är viktiga kolsänkor och därför viktiga för att bromsa klimatförändringar. Hur mycket koldioxid dessa områden kan binda in från atmosfären är dock oklart menar forskarna.
Dagens kunskap bygger, enligt dem, till stor del på studier i Kanada och Ryssland, medan kunskapen om det nordiska brukade skogslandskapet har byggt på få studier, på enstaka platser.
Forskare från SLU har nu gjort en stor fältbaserad forskningsstudie av kolbalansen i nordlig skog i Sverige. Forskarna har mätt markens avgivning och vegetationens upptag av koldioxid i 50 olika skogsbestånd vid ett stort antal tillfällen under tre år.
De undersökta platserna består av skogar i olika åldrar, från hyggen till äldre skogar, i Svartbergets försökspark i Vindeln.
Resultaten av studien visar att ett kalhygge övergår från att vara kolkälla till att vara kolsänka redan inom ett decennium.
Studien pekar också på att markens avgivning av koldioxid genom nedbrytning verkar vara mer eller mindre konstant oavsett skogens ålder.
– Vi kan inte se spår av det som har kallats koldioxidbomb efter en avverkning. Det här resultatet gäller nordliga, brukade, skogar. Det är möjligt att mer näringsrika skogar i varmare klimat reagerar på ett annat sätt, säger Matthias Peichl, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU.
Studien pekar på att de koldioxidutsläpp som sker från ett hygge efter en avverkning inte beror på att markens koldioxidavgivning ökar, utan på att trädens kolinbindning uteblir.
– Vi drar slutsatsen att trädens tillväxt – inte markens koldioxidavgivning – är det som avgör skogens kolupptag i de här skogslandskapen. Ju mer skogen växer, desto mer koldioxid lagras in. Det är hur vi sköter den växande skogen som påverkar kolbalansen, säger Matthias Peichl.
Studien visar också att markvegetationen har stor betydelse för kolbalansen på ett hygge under de första tio åren. De örter och gräs som snabbt etablerar sig står inledningsvis för ett större koldioxidupptag än träden.
Forskarna hoppas att studien ska kunna användas som en robust referensnivå som gör det möjligt att jämföra kolbalansen för dagens skogsbruk med andra skötselalternativ, till exempel hyggesfritt skogsbruk eller att lämna skogar för fri utveckling.
Artikeln ”Landscape-variability of the carbon balance across managed boreal forests” (Peichl, M., E. Martínez-García, J. E.S. Fransson, J. Wallerman, H. Laudon, T. Lundmark and M. B. Nilsson) har publicerats i tidskriften Global Change Biology.