Sverige är ett av de länder som satsar mest pengar på forskning och utveckling i förhållande till vår BNP. Och hela 70 procent av forskningen står företagen bakom, enligt Ekonomifakta. Vi har en blomstrande innovationskultur, med många framgångsrika startupbolag.
Att det finns ett stort engagemang och intresse för forsknings- och innovationsfrågor bekräftades med all önskvärd tydlighet på Forskningsagendans dag nyligen. Där presenterade branschorganisationen Skogsindustrierna ”Skogsnäringens forskningsagenda” i en knökfull konferenslokal (man fick vara glad om man fick en ståplats därinne). Forskningsagendan uppdateras bara vart femte år, vilket delvis förklarar det stora intresset; det här var kanske årets viktigaste dag för skogsforskningen i landet.
Forskningsagendan delades även ut som trycksak, ett litet häfte som av layouten och de inledande sidorna att döma lätt skulle kunna misstas för ett reklamblad. Men skenet bedrar. På ett fåtal sidor beskrivs här detaljerat ett myller av forskningsspår som kan vara värda att vidareutveckla - med en begreppsapparat som inte står en doktorsavhandling efter och som inte är helt lätt att tillgodogöra sig.
Man hade gärna velat höra mer om alla dessa högintressanta forskningsuppslag, och vad hade varit ett lämpligare tillfälle för det än Forskningsagendans dag? Till exempel infångning av biogen koldioxid i massabruk, lignocellulosa i elektroniktillämpningar, behovet av att förbättra töjegenskaperna hos 3D-formade produkter. Eller möjligheterna med plattformskemikalier.
Men någon djupdykning i sådana spännande ”stuprör” bjöd dagen inte på. Vilket väl är ett tecken i tiden. Forskare idag tvingas ägna sig åt alla andra möjliga sysslor än just forskning. Som att bli specialister på att ansöka forskningsanslag. Forskningsfinansieringsfrågor tog mycket riktigt stor plats på seminariet. Det blev också mycket tal utan om hur skogsnäringen bäst försvarar sina intressen och argumentera för sin viktiga roll i omställningen. Också det fullt begripligt. Skogsindustrin har tvingats i försvarsställning, ifrågasatt från alla möjliga håll. Och oavsett hur korkad och grundlös kritiken av dagens skogsbruk än är, kan den inte ignoreras utan måste tas på största allvar och bemötas då det tycks som att EU-kommissionen lånat den sitt öra.
Från högsta ort inom EU verkar finnas tongivande krafter som har föga förståelse för det storskaliga skogsbruk som bedrivs i Sverige och Finland. Kanske vill de helst att skogen står orörd kvar och agerar kolsänka eller rekreationsområde. De tycks helt ha glömt bort vilket komplext system som skogen och skogsnäringen ingår i. EU-kommissionen skulle behöva ta sig en rejäl funderare kring FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling - skogsnäringen bidrar nämligen till inte mindre än sex av dem.
I det här numret av Nordisk Papper & Massa beskrivs bland annat hur byggindustrin skulle kunna bli mer cirkulär med hjälp av en skogsbaserad uppfinning. Återvunnen wellpapp skulle nämligen kunna användas som isolering i husbyggen och knuffa undan glasfiber och andra mindre hållbara material. Ekonomiskt skulle det också kunna få enorma konsekvenser, då byggindustrin skulle kunna bli en ny stor slutanvändare av förpackningsmaterial.
Trevlig läsning!
Simon Matthis