Nu måste trycksatta anordningar ha livslängdsjournal

Cisterner, vakuumkärl och rörledningar är exempel på trycksatta anordningar som berörs av de nya kraven på livslängdsjournal. Foto: Wikimedia Commons
Fanny Andersson, handläggare på Arbetsmiljöverket. Foto: Fanny Andersson

Från och med den 31 december 2019 måste alla företag som har trycksatta anordningar i klass A och B föra dokumenterade livslängdsjournaler som talar om anläggningens återstående livslängd. Till trycksatta anordningar räknas alltifrån stora pannor till värmeväxlare och matarvattentankar.

På Skogsindustridagarna kommer representanter från Arbetsmiljöverket att berätta om vilka krav som gäller för livslängdsjournaler.

 

Kravet på livslängdsjournaler är i grunden en arbetsmiljöfråga. Är viss utrustning inte säker under hela dess uppskattade livslängd ökar förstås risken för olyckshändelser. Det har hänt att tryckkärl som använts långt över uppskattad livslängd exploderat.  På SSAB:s stålverk i Oxelösund sprack till exempel en syrgastank 2006 och orsakade omfattande materiella skador, dock inga svåra personskador.

– Vi på Arbetsmiljöverket ser till personsäkerheten. En höjd arbetsmiljö förebygger personskador, det är huvudsyftet med paragrafen, säger Fanny Andersson, handläggare på Arbetsmiljöverket.

AFS 2017:3

De nya föreskrifterna heter Användning och kontroll av trycksatta anordningar, AFS 2017:3, och samlar alla krav på hur trycksatta anordningar ska används och kontrolleras på ett och samma ställe. De fanns tidigare upptagna i fyra olika regelverk.

Fanny Andersson menar att regelverket i sig inte är svårläst.

– Men det är många regler som måste uppfyllas, säger hon som har stor förståelse för att kravet på livslängdsjournal innebär en stor arbetsinsats för anläggningsägare med många objekt.

För varje objekt som berörs av reglerna måste en livscykeljournal upprättas, då hänsyn tas till sådana parametrar som korrosionshastighet och godsförtunning.

– Man gör då en bedömning, en ungefärlig tidsuppskattning av hur länge objektet kommer att hålla räknat i antal år, förklarar Fanny Andersson.

Uppdateringar

En anläggning kan ha ett 20-tal objekt för vilka en livslängdsjournal ska tas fram. Av dem kan vissa ha en uppskattad livslängd på fem år, andra på tio år och ytterligare andra på tjugo år.

– När man ser att objektet börjar närmar sig slutet av dess livslängd måste en ny bedömning och revisionskontroll genomföras för att se vad måste göras för att den ska kunna fortsätta användas, säger Fanny och tillägger att om driftsparametrarna ändras måste journalen uppdateras.

Fanny Andersson liknar journalen vid en patientjournal.

– Journalen är ett levande dokument. Det är lite som att gå till doktorn, vissa går ofta till doktorn, andra mer sällan. Varje objekt har sina egna specifika förutsättningar.

Text: Simon Matthis