Paper Province, klusterorganisationen för skogsindustrin i Värmland med omnejd, fyller 16 år i år. Paper Province är numera inte bara ett kluster för den regionala massa- och pappersindustrin. Sedan stadgarna skrevs om 2014 har inriktningen breddats till att omfatta ”skogbaserad bioekonomi”, vilket bland annat innebär att klustret nu släpper in skogsägare och sågverk som medlemmar. Nordisk Papper & Massa har fått en pratstund med Maria Hollander, vd på Paper Province, om klustrets historia och framtid.
Paper Province såg dagens ljus 1999, då sju företag i Värmland gick samman för att samarbete kring kompetensförsörjningsfrågor.
– Det var embryot till Paper Province, berättar Maria Hollander, som kom till Paper Province 2011 då hon på hösten samma år tillträdde tjänsten som vd efter Mats Williams.
Teknikklubben Lusten
2001 fick Paper Province formellt strukturen av ekonomisk förening, The Paper Province Ek För, och hade då ett 20-tal medlemmar. Kompetensförsörjningsfrågor stod fortfarande i fokus. 2003 initierade klustret teknikklubben Lusten på Värmlands museum för att öka attraktionskraften för teknik i största allmänhet, och 2004 drog man igång en storsatsning på eftergymnasiala utbildningar med teknikfokus som ett PPP-projekt i samarbete med Karlstad kommun.
En milstolpe för utvecklingen av Paper Province var när klustret startade dotterbolaget The Packaging Greenhouse AB. När Metso Paper Karlstad flyttade tillverkningen av kartongmaskiner till Finland fick Paper Province möjlighet att köpa en pilotmaskin av dem. Kring pilotmaskinen har en industriforskningsmiljö byggts upp där kunder kan provköra olika material och vässa sin kompetens.
Vattendelaren
Den största milstolpen – för att inte säga vattendelaren - för Paper Province inträffade 2013 då det blev utsett till Vinnväxt-vinnare som en av fem regionala klusterorganisationer. En dag i juni fick Maria Hollander och hennes 8-9 kolleger beskedet att Paper Province var garanterat finansiering 10 år framåt. Totalt 130 miljoner kronor, 65 miljoner från Vinnova och lika mycket från regionala medfinansiärer.
Maria Hollander kan nästan inte med ord beskriva hur nyheten togs emot:
– Den känslan av att ha en tioårig finansiering som en plattform att bygga ifrån, det gjorde en jättestor skillnad. Att inte behöva tänka vartannat eller vart tredje år, när Strukturfondens projekttider löper ut, att alla här måste sägas upp.
Beroende av strukturfonder
Som alla klusterorganisationer i glesbygden är Paper Province beroende av stöd från EU:s strukturfonder och Maria Hollander tycks känna hela den EU-byråkrati som hör till utlysningar av olika EU-program som sin egen ficka.
Är risken då inte stor att man blir bekväm och lutar sig tillbaka när finansieringen är tryggad?
– Så har det inte känts hittills. Vi följs upp väldigt noga av Vinnova, av andra medfinansiärer och av styrelsen. Vi kommer att utvärderas internationellt efter tre och ett halvt år och då måste man prestera för att inte åka ur programmet. Så vi har ganska stora förväntningar på oss att ytterligare växa och få med mer aktörer med på banan, framhåller Maria.
Ska bygga en innovationsmiljö
Maria Hollander menar att Paper Province de senaste åren fått allt mer fokus på forskning och innovationer.
– Det har blivit väldigt mycket fokus på innovation och utveckling i och med att vi fick Vinnova-pengarna. Vi ska bygga en innovationsmiljö som är internationellt erkänd runt skogsbaserad bioekonomi. Och vi har också möjlighet att hjälpa företagen med såddkapital och stötta företags innovationsprojekt.
Stadgarna skrevs om
Paper Province är öppet för stora som små företag. Bland medlemmarna finns såväl enmansföretag som internationella koncerner. I samband med att klustret fick Vinnväxt-pengarna skrevs stadgarna om, vilket kan öppna upp för ännu fler företag som medlemmar.
– Vi skrev in i stadgarna att vi ska vara ett kluster inom skogsbaserad bioekonomi. Det innebär ett öppnare perspektiv och att vi kan släppa in skogsägare och sågverk.
Maria tycker det är speciellt roligt att Region Värmland och Karlstad Universitet också övervägar att satsa på bioekonomi som övergripande strategi.
– Det är en fantastisk uppslutning i regionen. Region Värmland talar om att välja skogsbaserad bioekonomi som så kallad smart specialiseringsstrategi eftersom det är påbud från EU att regionerna ska välja sina styrkor och bygga på dem. På universitetet pratar man också om tvärvetenskapliga grupperingar kring bioekonomi, säger hon och tillägger:
– Det kan bli väldigt starkt om alla de här aktörerna sluter upp.
Fokus på tjänsteinnovationer
Men det finns fler kluster i landet som skulle skriva under på att de har skogsbioekonomi som ledstjärna. Och för att avgränsa sig mot dem måste Paper Province också välja sina styrkor. Maria Hollander nämner tissue, förpackningsmaterial, pressning och avvattning, barriärer och bestrykning som Paper Province tekniska specialiter.
Hon menar att Paper Province har det särskilt väl förspänt genom att de kan ta hjälp av forskningscentret Centrum för tjänsteforskning vid Karlstad universitet. De är enligt Maria Hollander världsledande inom sitt område, som är forskning på tjänsteinnovationer. Enligt Paper Province är just tjänsteinnovationer en viktig pusselbit för att förverkliga den skogliga bioekonomin.
Brobyggare
En klusterorganisation ska fungera som en brobyggare. Den ska verka regionens bästa lika mycket som medlemsföretag. Maria Hollander har en bestämt uppfattning om vad ett kluster ska vara – och inte vara.
– En klusterorganisation har en form av uppgift som ingen annan kan utföra. Man är en brobyggare mellan aktörer i en region och ofta inriktad mot en bransch.
– Du går på broar, ser till att prata med varandra, stora och små företag, kommuner, offentliga myndigheter, EU och omvärlden. Man befinner sig mittemellan och försöker förstå vilken information man ska bära med sig. I företag har man inte tid för sådant. Då fokuserar man på sin verksamhet och det är kunden som gäller. Då bryr man sig inte om att springa på broar.
– Blir man affärsdriven mister man en klusterorganisations funktion som brobyggare. Då finns inga incitament att göra något annat, något som ligger utanför ditt fokus. Då är det inte intressant att få alla att samarbete, för väldigt mycket av vår verksamhet handlar just om att få folk att mötas samarbete kring innovation och utveckling, avslutar Maria Hollander.
